Källor till inspiration…

Publicerat: 28 december, 2011 i Allmänt, Livsvisdom

Jag har sagt det förut, jag säger det igen: vad härligt det är med bloggvänner som trots att man kanske inte ens har träffats ”på riktigt” kan inspirera en och ge en nya synvinklar på både det ena och det andra!
Som Barnens hjältar till exempel, hennes vardagar kan få mig att nästan ramla ihop av trötthet framför datorn, jag fattar inte att hon orkar, och mitt i alla vardagsmåsten så hittar hon ork att förklara hur det är att både själv ha diverse diagnoser och att dessutom ha en hel barnaskara med särskilda behov.
En eloge till henne, jag lär mig något nytt hela tiden!

Eller Vuxenmamman som frikostigt delar med sig av sina innersta (?) tankar, funderar och funderar över: vad vill jag egentligen? Varför gör jag så som jag gör? Skall det vara såhär?
Allt uppblandat med en STOR portion humor och en rejäl dos självironi, precis som Barnens hjältar Madde, humor och självironi verkar driva dessa härliga tjejer framåt. En kombination jag själv tror stenhårt på och ofta använder mig av.

Dikten nedan har jag lagligen snott av Vuxenmamman, hon hade fått den av en väninna som tyckte att den passade! Jag snor den för att jag vet att detta är något jag själv behöver fundera över, och det tror jag kanske att många av er andra också behöver göra…
Eller?
Vem eller vad inspirerar ER när ni står och stampar?

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är 
att acceptera dess kraft
och ta av den
att falla till botten
slå sig hårt
och att alltid komma igen

Att vara stark är att
våga hoppas
när ens bro är som svagast

Att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och att alltid kämpa för att nå dit

 

About these ads
Kommentarer
  1. Åke Blomqvist skriver:

    Trevlig rubrik! Källor till inspration!

    Jag väljer att ta åt mig av det sista: Att vara stark är att se ljuset i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit, även om bron är svag.
    Det gäller att stå upp och tro det man tror på helt enkelt. Har man slagit yxan i båten for man ro som fan och vill man ha sin frihet får man ta den. (de sista orden har jag snott från Lundells sång) men de passar mig som pricken över i:et.

    God fortsättning!

    • tantmarit skriver:

      Vilken underbar kommentar, PRECIS så är det ju, man kan inte gå och vänta på att någon annan skall ge en det man tycker sig behöva, man får ju för fasen se till att skaffa sig det själv, ta ansvar för sig och sitt liv!
      Jag är JÄTTEDUKTIG på att se ljuset i mörkret, det är nog min bästa egenskap, jag kan skratta åt eller se det lustiga i mycket svåra saker och det är en stor styrka tycker jag.

      PS: kämpa på med mejlen, tänk vad tragiskt om det INTE kom några mejl… ;-)

  2. Petra skriver:

    Visst är det underbart att man blir så inspererad av bloggar.

  3. Beate skriver:

    Ja du den dikten är så sant, så sant! Förstår inte heller hur många – mest kvinnor – orkar. Jag skäms ibland när jag gnäller och vet att jag har ingenting att beklaga mig över alls.

    Svar: Tyckte bara att pojken såg finsk ut när jag fick bilden. Mera än så var det inte;-)

    • tantmarit skriver:

      Men du, jag brukar tänka såhär när jag skäms över att jag gnäller: OM jag är RIKTIGT jävla hungrig och klagar över det, och någon säger till mig, tyst med dig, tänk på de hungriga banen i Afrika, DE är hungriga de!!! (enligt principen ”spik i foten”, om du minns…)
      Då brukar jag tänka såhär: JA, jag vet att barnen i Afrika är hungriga, men blir JAG mindre hungrig för att jag vet att de är hungrigare?
      NÄ, nu är jag både hungrig OVH har dåligt samvete för att jag är så självisk så att jag vill ha mat när jag är hungrig!
      Eller, om jag låter bli att gnälla över huvudvärk därför att jag vet att du nyss blev överkörd av en flygande matta och har JÄTTEONT, får du mindre ont då?
      NÄ!

      Så därför klagar jag om jag tycker att jag behöver det, fast bara sådär ”lite lagom”, tills det att det värsta går över, typ, också tar jag ”nya tag”. Just det är min största styrka, jag är JÄTTEDUKTIG på att ”bryta ihop och komma igen!”

      PS: den jävla ungen förstörde min dag, höhö… :-P

  4. Kamelrytterske skriver:

    Tiltredes

    med ekeløv som Mormor sier :-)

    Original Kamelrytterske, bare på Karavanseraiet.no, om en ydmyk søker

    • tantmarit skriver:

      Vet du, nu hängde jag inte RIKTIGT med, vad menas med tiltredes i den här sammanhangen?
      Du får gärna förklara det för en förvirrad gammal dam, hehe ;-)

  5. mamarazzin skriver:

    Vad inspireras jag av och av vem??
    Nu fick du mig att fundera! Men det gillar jag ju, att fundera och klura.
    Kom fram till tre olika saker

    ORD böcker, dikter, tankar mm. Ja texter av olika slag men också av ord i samtal
    BILDER både att göra egna och att titta på andras. Visuell kommunikation!!
    TYSTNAD Behöver en dos av detta mellan varven i mitt ganska hektiska vardagsliv.

    Gärna dessa tre saker i kombination med varandra!

    Det är med att vara stark har jag under hösten inspirerats av Uno Svenningssons låt ”Andas genom mig” Strofen ”man behöver inte alltid vara stark man får finnas ändå”. Har helt enkelt inte alltid orkat vara stark och kanske det är en styrka att faktiskt inse det och tillåta sig falla för att orka leta efter solen igen. Här kommer en länk till denna suveräna text och låt.

    • mamarazzin skriver:

      Oj tänkte att det skulle bli en vanlig klicklänk!!! Men nu blir den lätt att hitta ;))

    • tantmarit skriver:

      Dikter är nytt för mig, jag har inte ens försökt förstå dikter tidigare, det var bara tramsigt! Inte en attityd jag är stolt över, men med ålder och mognad har jag (börjat) få upp ögonen för ord som levereras i just den formen!
      Härligt med nya kunskaper!

      ORDböcker älskar jag, kanske för att ord är så jobbiga, ord gör lite så som de vill, OM de vill och NÄR de vill… Eller så kommer de inte alls och man får söka efter dem i böckerna. Ord är något av det roligaste som finns, men ack så svårt, man måste stoppa in dem i ”rätt ordning”, och det är inte så lätt alla gånger, ganska sällan, faktiskt!
      Just därför är orden så fascinerande, språket och bruken av språket hoppas jag ALDRIG slutar fascinera och inspirera mig.

      Men det allra mest inspirerande är trots allt tystnaden och avsaknaden av ord, lugnet. För mig är detta en förutsättning för det andra, utan stora doser tystnad så står jag varken ut eller klarar av alla orden och intrycken som hela tiden, i ett högre och högre tempo sköljer över en… Oljud är för mig en sanitär olägenhet av stort format! :-(

      Att våga inse att det är okej att inte alltid vara stark, att det kanske till och med ÄR DET som är att vara stark ”på riktigt”, är för mig en mognadsfråga! Jag växte upp under parollen att ”ensam är stark” och att man inte var vatten värd om man visade sig svag, det tar tid att få bort den felaktiga ”informationen” ur systemet.

      Unos text var ny för mig, en fantastiskt bra text, jag önskar att jag hade hört den tidigare, men TACK för att jag fick höra den nu!
      Kram.

  6. Mormor skriver:

    Og den snor jeg fra deg. Sporensstraks :-)
    Takk skal du ha for nye bekjentskaper :-)

    Ha en trivelig kveld.

  7. Barnens Hjältar skriver:

    Åh, jag blir alldeles rörd av så snälla ord. Det behövde jag efter en dag med gnälliga ungar och pannkaksstekande till leda :P
    Pöss på dig tanta :-)

    • tantmarit skriver:

      Fyanemig för att grädda pannkakor till en hel armé, höhö ;-)
      Vilken tur då att jag lyckades med att tima så rätt, att du fick en aldrig så liten styrkekram precis när du behövde det!
      Å andra sidan, har man barn, och det är jullov, då kan ALLA mammor (och några pappor) behöva en styrkekram, hehe. Jag är SÅ glad att sonen snart fyller gubbe! :-P
      STOR kram.

      PS: nästa gång du gräddar en miljon pannkakor får du berätta sagan om pannkakan som rymde för barnen. Minns du den?

  8. Eva skriver:

    Härligt med människor som inspirerar :-) Så som också du gör, i massor, Tant Marit :-)

    • tantmarit skriver:

      Det känns helt plötsligt som om det är ”LYCKLIGA TIMMEN” här i bloggen, SÅ många snälla ord på en gång, det är ju inte vardagsmat precis, och jag blir JÄTTEGLAD skall du veta! :-D

  9. SigridfraEnget skriver:

    Det finns många som inspirerar! Bloggandet har blivit för meg en källa av inspiration i vardagen, og jag har många favoriter jag gärna läser. En av dom är nog dej, Marit! Tack så mycket! :-)
    Och… tror du möjligtvis att man kan sno den där dikten och låta några norrbaggar läsa den med…? Himla bra skrivit.

    • tantmarit skriver:

      OM jag känner ”Vuxenmamman” rätt, och det gör jag nog, så kan du låna dikten. Men du kanske skall länka till henne så som jag gjorde? Du vet, det är alltid roligt att ”få en länkning”, eller hur! ;-)

      Vad GLAD jag blir när du säger att jag kan vara en källa till inspiration, jag får ju/hämtar inspiration från olika håll, och då är det ju extra kul om man i sin tur lyckas inspirera ANDRA! :-)

  10. fnulan skriver:

    Du inspirerar mig! Massor… mjuk omtänksam och massa kvinna!!!
    KRAM

  11. vuxenmamman skriver:

    Åhhh…..men gulliga du!!!
    Jag blir så glad över det du skriver….jag blir så GLAD!!!!
    Tack. Jag är en vimsepanna som grubblar och funderar och aldrig ger mig själv ro. Det är jobbigt men också givande. Det glädjer mig att du orkar läsa och ser att jag delar med mig av mitt innersta.
    Kommer mer sånt- just nu är jag inne i en tänkar period och då kommer det inte mkt vettigt ur mig i blogväg. Men jag har lite på g.

    Love and kisses till dig du goa goa Tant.

    • tantmarit skriver:

      Det där med att aldrig ge sig själv ro, det känner ju jag igen! Men ju äldre jag blir, ju mindre ”kämpar jag emot”, för jag ”måste” nog hålla på och grubbla och fundera, må si den ena stunden och så den andra… Det är nog så att det är JAG, jag får ta ”hela paketet” liksom och försöka förlika mig med det!

      Så vad säger du, skall vi försöka sluta grubbla över varför vi är så som vi är och bara försöka acceptera ATT vi är, för på så vis skulle ju ett ton (minst) bekymmer/grubblerier vara borta…! För med handen på hjärtat, VILL jag förlora den ”förmågan”? Det är ju trots all mycket givande!
      Kram.

  12. Mia skriver:

    Har alltid hämtat inspiration från en säker källa, min kära mor – en stark, modig, trygg, humoristisk, fantasifull, vetgirig, ibland helt tvärtemot strömmen men alltid 100% ärlig – utan henne hade jag själv varit en slät figur kan jag tänka mig ;-). Vi blev tidigt vänner mor och jag, då jag flyttade hemifrån o började jobba tidigt, hon kom o sov över, vi satt uppe och talade om livet till DN damp ner i lådan :-D och har idag samma relation, vänner i nöd och lust.

    Hon har också givit mig förmågan att våga tro, hoppas och våga, att inte tro att jag inte kan, hon säger att jag kan allt bara jag gör det jag vill :-D

    Sen har jag ju andra vänner som inspirerar och där vi finns för varandra, men högst upp på stegen står ju kära mor ♥

    Oj nu brann fingrarna iväg, bra ämne du hade här, ger ju eftertanke i vardan …

    Önskar ett gott slut och en härlig början på det nya året!! //Mia

    • tantmarit skriver:

      LYCKLIGA DU som har en sådan mamma, var rädd om henne!!!
      Alla borde få ha en mamma som din, och mammor en dotter som dig som vet att uppskatta henne och det hon gör för dig. Jag hoppas att ni får ytterligare många år tillsammans där ni kan fnissa, tissla och tassla om allt eller inget, alla behöver en sådan vän! :-D

      Mina erfarenheter är precis motsatsen, min mor har inte mycket gott att säga om någon, man skall inte tro att man är något, det är ingen idé att hoppas och hon inspirerar knappast någon att göra stordåd om man säger så upptagen som hon är med att vara bitter och lasta alla andra för sina problem. Så därför har vi inte ens talats vid på åratal, och det är nog lika bra det…

      Som jag ser det så har jag blivit den jag är inte TACK VARE henne, utan TROTS henne, och det är jag stolt över! Jag är stolt över att jag har varit duktig på att hitta förebilder på annat håll, jag har vågat göra det jag ville/trodde på och jag har klarat av att stå på egna ben trots en stapplig början.

      Ha nu ett riktigt gott slut du med, och gott nytt år till dig med!

      PS: vet du, här hos mig så FÅR fingrarna ”brinna i väg”, typ… :-P Det är bara roligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s